where did I go wrong?

Where did I go wrong?

Jag älskar att blogga, men ändå så får jag inte det gjort. Jag kulle ju kunna vara en ordentlig studerande och skylla på skrivningarna och andra läxor, men who am I kidding?

Jag har många gånger tänkt på att hur skulle det vara om jag skulle faktiskt blogga mina tankar och faktiskt satsa på det, ni vet med bilder och sådant. Jag säger alltid för mig själv att nu ska jag börja med det, sedan dyker det upp något helt annat och då har jag redan glömt bort hela den tanken.

Jag har även tänkt om jag skulle ta och börja om min blogg. Alltså helt enkelt flytta den till wordpress. Då skulle jag kunna uppdatera från telefonen, jag skulle kunna tidsiställa och jag kan använda det program bättre. Så nu är det då bestämt att jag flyttar min blogg över till wordpress. Jag kommer knappast att flytta mina gamla inlägg, utan jag börjar från början.

Den här gången tänker jag satsa ordentligt på bloggandet ( det går bra att intala sig så, lite som när man intalar sig om hur aktiv man ska vara detta skolår :D)

Bloggens nya adress: http://paintwithallthecolorsofthewind.wordpress.com

EDIT: nu är första inlägget uppe och jag kommer att fortsätta blogga där :)

Publicerad 27.08.2013 kl. 10:57

r.i.p my sock :D

Gårdagen var lyckad. Det var vänner, några shottar, sing along och dansande. Obs, jag dansar aldrig frivilligt, men igår, I could feel the music in my veins. Och sen så tappade jag bort min socka bara för att senare köra på den :D

Det var en stund som jag skulle ha vilja ha sparat i en burk för senare användning. Vi kom just utifrån, vi var in och sökte cokis eller jaffa. Vi for ut tillbaka och satte oss ner på cementtrappan. Vi pratade det ena och det andra. Jag led av hicka och det skrattades. Vi fiilistelee musiken och sedan sa jag åt Alle: how to save a life. Vi lade oss ner, Benno på två trappor, jag och Alle över tröskeln. Vi hade värsta sing along. Det var konstigt, det kändes som det mest självklara saken någonsin. Det var lite kyligt, stjärnklar himmel och medan vi andades så såg man när vi andades ut (heter det ånga?). Det bästa var nog det att vi kunde How to save a life by heart. Det krönade hela ögonblicket. 

Publicerad 25.08.2013 kl. 20:45

where do I go from here?

Det känns som om hjärnan skulle säga upp när som helst. 

Jag är inte en person som stressar och inte stressar jag just nu heller, men jag vet att jag borde stressa. Jag har studentskrivningar, läxor och annat, men I don't give a shit. Det är som om all information kommer in genom ena örat och ut genom andra. Det känns som om jag inte får någonting gjort, men ändå så har jag fixat bilskolan, uppstasen, textdelen i finska och örjat läsa på studentsskrivningarna. Fast jag vet att det är helt okej, så it's not enough. 

Det enda jag skulle vilja göra just nu är att dra en ordentlig fylla, men det kommer inte att hända, för jag kan inte dricka så att jag blir full. Plus att det är bara någonting som känns så, jag skulle aldrig (går bra att säga nu) dricka alkohol för att jag stressar.

Men i alla fall så är jag glad för att jag har dessa fina vänner som är för spontana ibland. Igår bland annat så kom vi på att fara ut och äta och se på film på två minuter under en kort paus i skolan. Vi äger på sådant. 

Saker som denna ovanför distraherar ganska jäkligt mycket. (ref. till Grey's anatomy :D)

Publicerad 22.08.2013 kl. 18:38

"när vi dör blir våra kroppar till gräs, och antiloperna äter gräs. och så, hör vi alla ihop, i Livets stora cirkel.

Någon som kan gissa vad jag ser på just nu? :)

Och jo, jag stiger upp halv åtta när jag har sovmorgon och ska till skolan halv elva, bara för att se på en Disney-film. Jag anser att det är det bästa sättet att börja en morgon. 

I alla fall, idag blir det att delta i historiakursen om Amerikas historia, jag är till och med peppad inför denna kurs, även om jag höll på att hoppa ur den. Tänkt ha ännu mera håltimmar, men min lärare kom och tala om mig. 

Idag är det en sådan dag jag faktiskt behöver börja min dag med Disney-film. Ska till skolan för just historia och modersmål. Skulle inte orka med modersmål. Efter skolan blir det att skriva uppsats och senare fara på mattestöd. 

Med andra ord så är det en fullspäckad dag... Undrar hur bra det går att börja en vecka så? Men vi får väl se :)

Publicerad 19.08.2013 kl. 08:00

If I murdered someone, she's the person I'd call to help drag the corpse across the living room floor. She's my person.

Och idag fyller my person, the one and only, 18! 

Om jag skulle vara mer begåvad med att använda ord för att beskriva känslor, så skulle jag skriva en roman om just denna person. Det jag kan säga att jag har inte känt Alle så länge, träffade henne första gången för snart exakt två år sedan när vi började vårt första år i gymnasiet. Första början av tiden så var vi indelade, mer eller mindre frivilligt, i grupper beroende på från vilken skola du kom ifrån. Halvvägs genom första året lärde vi oss känna varandra, i slutet av vårterminen var det mer eller mindre jag, Alle och Anna som hängde med varandra. 

Vi tre klickade. Anna och Alle hade ju känt varandra sen tidigare redan, men det kändes ändå som om de skulle ha välkomnat mig, inte som om jag skulle ha trängt mig in i deras vänskap. Det kändes så rätt att bara vara med dessa människor. Som om det allitd varit såhär.

På grund av vissa omständigheter i vintras blev det mera tid mellan mig och Alle. Vi klickade mera och när vi kom på Grey's anatomy, we were sold. Detta resulterade i att vi pratar flytande Grey's :D

Sen så for vi tre till England. Bara vi tre i ett annat land. Det var minnen för livet som skapades under denna vecka, a trip of a life time. 

Men tillbaka till my person, Alle. Ett sms av henne, ingen skillnad vad det handlar om, förgyller min dag. Vet ni? Det här är så där soul mate aktigt. Det helt enkelt klickade, nothing else to say. 

Men det jag uppskattar mest med Alle är det att jag har ett random license att spamma hennes whats app. Ibland svarar hon med någon smiley ibland med flera rader text, men det är det bästa, det att jag vet att hon läser mina spamningar. Jag har aldrig i mitt liv uppskattat en människa så mycket som henne. 

För att berätta en annan bra sak med Alle. Hon stöder en. When in doubt, så kommer hon med sina idéer och så ger hon mina idéer en bättre grund att stå på. Det finns den där lyckomomentet när Alle godkänner mina idéer och stands behind them. De stunderna är bara så guldvärda, de klickar. 

We're dark and twisty, and no matter what, you are my person.

You and me dude, the badasses :D 

(Annas bild :))

Publicerad 11.08.2013 kl. 00:44

I love him, but when the night is over, the river is just a river

nån som vet vilken sång det där är ? :)

 

I alla fall tänkt jag göra värsta morning raport här (jo, jag quotar Disney whenever I'm able). 

De senaste dagarna har jag njutit av de enda lediga dagarna jag har haft under hela sommaren. It feels good. Har bland annat färgat min wannabe blandning mellan dip dye och ombre. Nu är det rött/koppar/orange. 

Just nu så taggar jag hösten. Längtar. Det är så härligt när man det blir kyligare ute och luften är frisk inte sådär tung och äcklig som det har varit största delen av sommaren. 

Det finns inte så mycket att berätta. Men taggar hösten och allting :)

Publicerad 09.08.2013 kl. 23:42

legender/myter/sagor/etc jag är fascinerad av

Jag har några saker jag helt enkelt bara älskar, förutom de självklaraste som Disney, ishockey och Grey's anatomy. Så jag tänkte göra en lista här och sen, eventuellt senare, så kan jag ta upp en sak i taget och berätta mer om det och varför jag älskar det. De är inte listade i någon speciell ordning.

  • Zorro
  • Robin Hood
  • Atlantis
  • Bermudas triangel
  • Akilles
  • Den flygande holländaren
  • Nordamerikas indiankulturer
  • Romarriket
  • Antikens mytologi (Grekland)
  • Faraoer
  • Sjöfararna på 1600-talet
  • Gladiatorer
  • Geisha
  • Samurajer
  • Zigenarkulturen

(jag ber om ursäkt om någon tog illa upp av att jag använde ordet zigenar. Det är inte meningen att någon känner sig kränkt, jag har bara aldrig fattat varför ordet är kränkande så jag använder det när jag pratar :))

 

 

 

 

Publicerad 04.08.2013 kl. 14:36

förtrollad av Pocahontas

Jag vet inte om det är så märkvärdigt att jag är helt insnöad i Pocahontas filmen. Varje dag när jag kommer på jobb, så sätter jag på denna playlist. Den är inte speciellt lång, men jag hör på den om och om igen, från 06.00 till 14.00. Den innehåller sex låtar som ingen är lngre än fem minuter. Det är som om jag inte skulle märka det för jag blir inte uttråkad. 

Speciellt när denna del spelas, så kan jag inte rå för det att jag får gåshud. Tänker hela tiden "tänk om hon inte hinner?" "varför for hon inte till England?" "varför hoppar hon inte i från berget?" "vilken människa skulle överge John Smith?". 

Jag är helt in love med filmen (Disneys version då). Jag kan inte göra något åt det, men den är perfekt. Jag som alltid älskar lejonkungen mest av alla, får ta det tillbaka. Pocahontas är ett mästarverk. 

Allt i filmen passar så bra ihop. Indianspråket, färgerna, musiken, karaktärerna, känslorna, dialogerna och nämnde jag redan FÄRGERNA! Kan du måla alla färger i en vind? 

Och bara för att jag har nu dedikerat ett helt inlägg åt Pocahontas, så får jag ännu bara nämna att översättningarna av speciell Colors of the wind är fantastiska, även om de finns vissa detlajer jag stör mig på, men det r ju inte som om jag skulle ha kunnat göra ett bättre jobb. De språk jag nu hänvisar till är finska, svenska, norska, engelska, franska och tyska. 

O bara för att jag inte ännu nämnt det ännu, men budskapet och temat med hela filmen är ju helt enastående. Fred mellan människorna och naturen. Alla ska leva i en symbios till en viss grad. Det viktigaste som filmen har i alla fall lärt ut åt mig är det att vi bör resperktera naturen, inte förstöra den utan respektera den. Andra saken filmen som filmen lärde mig var att vi kan alla leva sida vid sida, utan att kulturerna behöver lida.

Jag kommer från en ganska typisk finlänsk familj var man har fördomar för andra människor som inte är som just vi ( Du tror att dom som du vill kalla människor Ska se ut och alltid tänka just som du). Men filmen lärde mig att "Men om du följer spår du aldrig sett för, Kan du lära med ditt hjärta här och nu"

Den är filmen kommer mitt barn (om jag någonsin skaffar ett) att kunna utan till före hen kan säga sitt eget namn. 

 

Räcker detta inlägg om Pocahontas? Jag tror att detta är ett helt nytt ämne för de flesta som har fäljt med denna blogg ;)

Publicerad 02.08.2013 kl. 21:42

tatuerings idé nr. 3456780

Publicerad 29.07.2013 kl. 07:00

and you'll never hear the wolf cry to the blue corn moon..

whether we are white or copper skinned

we need to sing with all the voices of the mountain

we need to paint with all the colors of the wind

you can own the earth and still all you own is earth until

you can paint with all the colors of the wind.

 

Det är ingen skillnad hur många gånger jag har hört denna sång och på hur många språk. Den är ändå lika bra som första gången. Texten till denna låt, i alla fall på svenska, finska och engelska är helt magnifika. Man kan inte göra något annat än älska låten. Plus att det man ser i filmen när låten sjungs är breath taking. Sådana filmer får ju en att vela sträva efter att bli ännu bättre "konstnär".

Publicerad 29.07.2013 kl. 06:10

tatuerings idé nr 203841

So I save a prayer when I need it most
To the Father, Son and the Holy Ghost
And sign it from a sinner with no name
When I meet my maker
Will he close the book on the hearts I broke and the lives I took ?
Will he walk away 'cause my soul's too late to save ?

Now I ain't getting into heaven
If the devil has his way
I swear I'm gonna live forever
Heading back to Santa Fe
Got debts to pay in Santa Fe
It's judgment day in Santa Fe

 

Den här texten är en av mina tatuerings idéer. Jag helt enkelt älskar JBJ och speciellt den här låten :)
 

Publicerad 17.07.2013 kl. 10:31

epic, epicness overload

Hur får man en ganska typisk barnfilm till en mycket bra film?


Jo, man tillägger andra samhällen in i den nu existerande. Tänk er Pocahontas. Den här filmen är ganska mycket lik Pocahontas. Två av huvudkaraktärerna är från två olika världar, där finns två roliga sidekicks och så har vi till och med en karaktär som motsvarar gammelmor Pilrot.


Nu när jag tänker på detta så märker jag hur mycket denna film påminner om både Pocahontas och Mulan.  Men det är väl så att det inte finns så många idéer, nuförtiden, som är helt unika.


Det jag gillade mycket var att de introducerade tittarna till en värld som skulle kunna finnas. Alltså till bladfolket, de som sköter om att skogen blommar och att den hålls frodig. De är ju som ni säkert redan listat ut mycket små, så de skulle kunna existera.


Jag märkte direkt att denna film var gjord av samma människor som gjorde the Rise of the Guardians. Vissa karaktärer såg nästa identiska ut, inte för att de störde men man märkte det ganska snabbt. De som gjorde filmen har även gjort Ice Age, vilket förklarar hur bra sinne de har för sidekicks. 


Sedan så märkte man det även på det sättet att till exempel Pocahontas och Mulan, som jag har nämnt förut, baserar sig på riktiga händelser, medan the Rise of the Guardians och Epic är filmer som får barnen att tro på att dessa karaktärer existerar på riktigt.


Rolig fakta om denna film är att de som lånat rösten åt den engelska versionen är bland annat Amanda Seyfried som är Mary Katherine, Christoph Waltz som är the bad guy, Steven Tyler Nim Galuu, Colin Farrell Ronin och Beyoncé Knowles som är drottning Tara. Och vi kan ju int glömma det bästa med det här; Pitbull har lånat sin röst åt Bufo. Det verkar som om jag måste se den om på engelska. Efter denna skådespelarpatrull så kan man ju förstå att filmen är döpt till Epic.


Vet ni de där karaktärerna som ska vara allas favoriter, till exempel i Pocahontas ska din favorit karaktär vara Pocahontas, John Smith eller Meeko och i Lejonkungen ska din favorit karaktär vara Simba, Nala, Timon eller Pumba.  I denna film ska det ju vara Mary Katherine eller Nod (som motsvarar Prince Charming) eller sedan någon av sidekickarna. Men min favorit var Ronin som inte har såå stor roll. Den motsvarar lite Sarabis i Lejonkungen, liten men märkvärdig.

Publicerad 17.07.2013 kl. 07:43

tankeställare

Cranky Old Man.....
What do you see nurses? . . .. . .What do you see?
What are you thinking .. . when you're looking at me?
A cranky old man, . . . . . .not very wise,
Uncertain of habit .. . . . . . . .. with faraway eyes?
Who dribbles his food .. . ... . . and makes no reply.
When you say in a loud voice . .'I do wish you'd try!'
Who seems not to notice . . .the things that you do.
And forever is losing . . . . . .. . . A sock or shoe?
Who, resisting or not . . . ... lets you do as you will,
With bathing and feeding . . . .The long day to fill?
Is that what you're thinking?. .Is that what you see?
Then open your eyes, nurse .you're not looking at me.
I'll tell you who I am . . . . .. As I sit here so still,
As I do at your bidding, .. . . . as I eat at your will.
I'm a small child of Ten . .with a father and mother,
Brothers and sisters .. . . .. . who love one another
A young boy of Sixteen . . . .. with wings on his feet
Dreaming that soon now . . .. . . a lover he'll meet.
A groom soon at Twenty . . . ..my heart gives a leap.
Remembering, the vows .. .. .that I promised to keep.
At Twenty-Five, now . . . . .I have young of my own.
Who need me to guide . . . And a secure happy home.
A man of Thirty . .. . . . . My young now grown fast,
Bound to each other . . .. With ties that should last.
At Forty, my young sons .. .have grown and are gone,
But my woman is beside me . . to see I don't mourn.
At Fifty, once more, .. ...Babies play 'round my knee,
Again, we know children . . . . My loved one and me.
Dark days are upon me . . . . My wife is now dead.
I look at the future ... . . . . I shudder with dread.
For my young are all rearing .. . . young of their own.
And I think of the years . . . And the love that I've known.
I'm now an old man . . . . . . .. and nature is cruel.
It's jest to make old age . . . . . . . look like a fool.
The body, it crumbles .. .. . grace and vigour, depart.
There is now a stone . . . where I once had a heart.
But inside this old carcass . A young man still dwells,
And now and again . . . . . my battered heart swells
I remember the joys . . . . .. . I remember the pain.
And I'm loving and living . . . . . . . life over again.
I think of the years, all too few . . .. gone too fast.
And accept the stark fact . . . that nothing can last.
So open your eyes, people .. . . . .. . . open and see.
Not a cranky old man .
Look closer . . . . see .. .. . .. .... . ME!!
Publicerad 16.07.2013 kl. 17:18

18-årig ung kvinna från Åbolands skärgård, går i Kimitoöns gymnasium andra året. Älskar ishockey över allt annat, men hjärtat brinner även för Disney-filmer, vänner och Finland. Skriver den här bloggen huvudsakligen för att upprätthålla min svenska till en viss grad, så att jag blir student år 2014. Bloggen är som min dagbok, allting skrivs hit, kanske lite förskönat, men i stort sätt allting som berör min vardag.

Välkommen hit, hoppast ni njuter av att läsa om mitt liv som en människa med koncentrationssvårigheter och med en on off knapp :D